Efter det andra världskriget ha de inrikespolitiska motsättningarna i vårt land blivit allt allvarligare. Partierna äro sedan koalitionsregeringens upplösning efter 1945 inbegripna i en allt bittrare, samhällsförödande fejd om rösterna, mandaten och makten.

Partiernas strid är en klasskamp. Genom sin politik söndra de folket i konstlade, varandra bekämpande, klasser, som med propaganda hetsa svenskar mot svenskar, samhällsgrupp mot samhällsgrupp till en inbördesfejd, som håller partiväldet vid liv, men som i längden leder till undergång för det svenska riket.

Det som man framför allt grälar, slåss, ljuger och hetsar om är samhällsekonomiska och sociala spörsmål. Såsom ”socialisering”/”privatisering”, tal om skatter, inflation etc. etc.

Detta är helt typiskt för klasskampssystemet: man vädjar endast till folkets rent materiella intressen. Man utlovar allehanda ekonomiska fördelar, om blott det eller det partiet få tillräckligt många röster.

Partierna äro uppdelade i två läger. På ena sidan ha vi den s.k. oppositionen, som inte är någon opposition i egentlig mening, eftersom den bekänner sig till samma system som regeringspartiet. D.v.s. anhängare till det s.k. parlamentariska demokratiska systemet.

Vad som skiljer de båda lägren åt, är deras olika inställning till något, som de kalla för socialism. För hälften av vårt folk har socialismen blivit inkarnationen av allt ont i tiden; vanstyre, frihetsinskränkningar och kulturskymning. För den andra hälften av folket tydes socialismen som det efterlängtade målet för ekonomiska strävanden och allt framåtskridande.

Spänningen mellan socialister och antisocialister har fött ett ödesdigert spänningsförhållande i den svenska samhällskroppen. Den har gett den linje utefter vilken den allt förödande klasskampen går fram.

Så länge som borgerlighet, socialdemokrati och bolsjevism behålla sitt inflytande över vårt politiska liv, så länge kommer också den blinda klasskampen mellan förmenta socialister och förmenta antisocialister att rasa vidare till omätlig skada för helheten – för folket!

Men det finns en tredje åskådning: läran om folksamverkan. Den läran säger, att allmännytta skall gå före egennytta, att politikens uppgift är att samordna alla i kamp för hela folkets såväl andliga som materiella välfärd och framåtskridande. Till denna lära bekänner sig Nordiska Rikspartiet. Vi äro nationalister och vi äro socialister. Men liksom vår nationalism är antiborgerlig och antikapitalistisk, så står även vår socialism i klar motsatsställning till socialdemokratins söndrande klassocialism.

Den gamla borgerliga nationalismen var endast ett fasthållande vid en viss bestående samhällsordning, överklassens och borgerlighetens ekonomiska privilegierade intressen på nationens och folkets bekostnad. Men samhällsformer och ekonomiska system äro tillfälliga och förgängliga. Det som lever genom tiderna är folket, kedjan av förfäder, nu levande och kommande släkten. Den äkta nationalismen sätter därför folket i högsätet. Kärleken till det svenska landet grundar sig främst på att detta land bebotts och bebos, uppodlats och blötts för av generationer människor som tillhöra vår stam. Vare sig vi arbeta med handen eller hjärnan – äro vi svenskar, förenade med det starkaste av alla band det gemensamma blodet och den gemensamma historien.

Denna outplånliga ödesgemenskap klargör, att ingen samhällsgrupp må ställas utanför det gemensamma fosterlandet. M.a.o. den sanna nationalismen måste vara uttryck av ett levande socialistiskt innehåll.

Man kan också uttrycka saken så här: nationalism och socialism äro ett och samma. Tolkat från olika betraktelser. Medan nationalismen hävdar folkets intressen utåt, hävdar socialismen allmännyttan inåt mot splittrare, gruppegoister och klasskampsförespråkare.

Den gamla marxismen och dess avläggare socialdemokratin företräda därför med sin lära om klasskampen en falsk socialism.

Från denna skiljer sig den äkta socialismen, folksocialismen, även därigenom, att den som orimlig avvisar tanken på en hållfast gemenskap mellan människor av all världens raser och folk med utpräglat skilda moralanlag, arvsanlag, religioner och livsåskådningar. Ej heller tror den på ”socialisering” d.v.s. ”förstatligande” är en normal väg till ett bättre samhälle. Det är med hjälp av den hederliga, fria svenska företagsamheten vi skola bygga vår sociala mönsterstat.

Det håller således på att växa fram en ny åskådning, som har övervunnit och vederlagt de konstlade begreppen ”borgare” och ”proletär”. En åskådning som strävar efter förening av handens och hjärnans arbetare, folkets alla värdeskapande krafter i förtroendefullt samarbete för det gemensamma fäderneslandets bästa. En nationalism, som ej har att skaffa med den borgerliga världens klasshögfärd, och en socialism, som avsvär sig marxismens klasskampsideologi och fosterlandsförnekelse.

En åskådning med folksamverkan på läpparna och som målet för kampen växer alltså sig allt starkare och det säkraste tecknet på denna åskådnings kommande seger är, att den bland ungdomen vunnit sina trognaste och mest övertygade anhängare. När vi i Nordiska Rikspartiet tala om socialism och folksamverkan, så är detta ingen tom fras och inte heller någon verklighetsfrämmande skrivbordskonstruktion. Vår rörelse är med sig självt ett levande bevis på vår läras riktighet och dess genomförbarhet. Hos oss i Nordiska Rikspartiet samlas medborgare från alla samhällskategorier. Välbeställda och de som har det smått, studerande såväl som den arbetande ungdomen, kroppsarbetare och akademiker, bönder och präster, stadsbor och landsbor, varubud och ingenjörer, läkare och hembiträden – alla finns representerade hos oss i ett oupplösligt kamratskap!

I över ett halvt sekel har svenska folket hjärntvättats och matats med lögner om nationalsocialismen. Vågar du bryta mot detta demokratiska åsiktsförtryck och kämpa för svensk folksamverkan?!

Nordiska Rikspartiet

Ett intressant inlägg på Motstånds gästbok den 1 juli 2001 rörande nationalsocialismens väsen:

Den nationalsocialistiska kampen går ut på att införa naturliga värden i samhället. Bort med fixeringen vid pengar, aktiemarknad och egoism! Den eviga förstörelsen av människans naturliga livsvillkor och livsvilja, den naturvidriga uppryckningen av livet från jorden och intryckandet av livet i datorer och plånböcker! Människan tillhör naturen, och den sjuka demokratiska internationalismens vansinniga politik kommer att straffa sig! Idioter som Staffan Heimerson på Aftonbladet är bara en i mängden regimslickare som gottar sig och njuter av tanken att vissa folkgrupper kommer att utrotas genom uppblandning de närmaste hundra åren. Man kan knappt tro att det är sant! Det är så sjukt! 

Människan är ett flockdjur, och bundet vid jorden. Klasstänkandet och penningsamhället är endast konstruerade politiska idéer ur sjuka världsförstörande hjärnor! Vi är inte klasser! Vi är medmänniskor! Vi drar alla våra strån till stacken genom vårt kunnande, våra intressen och vårt flit, detta oavsett om vi är bönder, verkstadsarbetare, läkare eller konstnärer! Penningen är endast ett bytesmedel - inte ett livsvillkor! Ett naturligt näringsliv går ut på att säkra människornas liv och framtid, inte på att styra det och ett självändamål!

NRP:are