|
Sanningen om judarna i Tyskland
Hur kunde antisemitismen blossa upp
i Tyskland på 20-talet och nå sin kulmen med nationalsocialisternas
totala triumf den 30 januari 1933? Vad är orsakerna bakom den nationalsocialistiska
skyddspolitiken för det tyska blodet och den tyska nationen?
Här i denna skrivelse ges siffrorna
för judarnas stora makt över näringsliv, och samhälle
i Tyskland före det nationalsocialistiska maktövertagandet 1933.
Sanningar som kan kastas i ansiktet på lögnprofeterna. Dessutom
kan en reflektion över hur situationen är i Sverige 1999 och
de s.k. kulturförbättrarnas inflytande över vårt
samhälle, trots ännu lågt procenttal i jämförelse
med den inhemska befolkningen, vara på sin plats:
På grund av sitt gynnsamma
läge utgjorde Tyskland sedan långt tillbaka, som intet annat
land på jorden, målet för den från öster frambrytande
judiska människoströmmen. Ända till början av det adertonde
århundradet förhindrades de judiska invandrarna att vinna inflytande
i Tyskland genom lagliga skyddsåtgärder. Men sedan dessa
skyddsåtgärder blivit upphävda började judarna långsamt
men säkert att tränga in i ledningen av tyska folkets ekonomiska,
politiska och andliga liv.
Så var läget i Tyskland
till världskrigets slut. Vid denna tid bodde runt 600.000 judar
i Tyskland; dessa utgjorde en procent av tyska folket. På andra
sidan gränsen levde enbart i Polen över tre millioner judar.
Här utgjorde de tio procent av folket.
Efter världskrigets slut utgjöt
sig en ström judiska utvandrare, delvis drivna av den i Östeuropa
härskande nöden, över den tyska östgränsen in
mot Preussen. Här hade juden Badt lyckats uppnå, att man underställt
honom det departement, som handhavde ärenden angående invandring
och erhållande av medborgarskap. Denne man sörjde sedan för,
att invandringen underlättades för hans judiska rasfränder.
Men vid samma tid började såväl de västliga som de
transoceana länderna beskära sin invandring. Därigenom
försvårades östjudarnas sedvanliga fortsatta vandring.
Emellertid hade dessa ingen särskild lust och benägenhet att
lämna Tyskland, alldenstund man där förskaffade dem stora
förmåner. De slogo sig ned i storstäderna och började
härifrån bedriva en planmässig förvirring av det tyska
folket.
I vilken omfattning dessa främmande
gäster under årens lopp förmådde framtränga
till ledande ställningar och befattningar, belyses genom följande
uppställning. Vid jämförelsen av siffrorna bör
ihågkommas det faktum, att judarna utgöra en procent av det
tyska folket.
| Judarna vid högskolorna. |
|
|
| Berlins universitet 1932: |
|
| Medicinska fakulteten |
45% judar |
|
|
|
|
|
|
| Breslaus universitet 1931: |
|
| Filosofiska fakulteten |
25 |
| Medicinska |
45 |
| Juridiska |
48 |
|
|
|
|
|
|
| Göttingens universitet 1928: |
|
| Matem. naturv. fakulteten |
23 |
| Medicinska |
34 |
| Filosofiska |
40 |
| Juridiska |
47 |
|
|
|
|
|
|
| Königsbergs universitet: |
|
| Filosofiska fakulteten |
7 |
| Juridiska |
14 |
| Medicinska |
25 |
|
|
|
|
|
|
Judarna i det juridiska
yrket.
Efter en av Tyska Akademikerförbundet
år 1928 gjord statistik uppvisade nedan uppräknade städer
följande antal judiska advokater: |
|
|
|
|
|
|
| Dortmund |
29% judar |
| Hamburg |
25 |
| Stuttgart |
26 |
| Düsseldorf |
33 |
| Stettin |
36 |
| Karlsruhe |
40 |
| Beuthen |
60 |
| Frankfurt/Main |
64 |
|
|
|
|
|
|
| Enligt en annan statistik
från senare delen av år 1933 voro av advokaterna i |
|
|
|
|
|
|
| Berlin |
55% judar |
| Berlins advokatkammare |
66 |
| Breslau |
67 |
|
|
|
|
|
|
Judarna inom läkaryrket.
År 1928 voro följande
antal judar verksamma inom läkaryrket: |
|
|
|
|
|
|
| Wiesbaden |
20% judar |
| Karlsruhe |
26 |
| Köln |
27 |
| Mainz |
30 |
| Worms |
30 |
| Gotha |
31 |
| Beuthen |
36 |
| Berlin |
52 |
|
|
|
|
|
|
| I Berlins sjukhus voro
följande antal judar verksamma som överläkare, assistenter
och underläkare: |
|
|
|
|
|
|
| Sjukhuset Moabit |
56% judar |
| Sjukhuset Friedrichshein |
63 |
| Sjukhuset Neukölln |
67 |
|
|
|
|
|
|
Judarna inom film och
teater.
År 1933 offentliggjordes en
statistik över teatrarna. Denna omfattade 234 teaterledare. Av dessa
voro 50,4% judar. Av de berlinska teaterledarna voro 80% judar. Före
Hitlers maktövertagande voro 75% av alla framförda scenstycken
författade av judiska skriftställare.
Även inom filmen hade det judiska
inflytandet nått en utslagsgivande betydelse. Tidskriften ”Schönere
Zukunft” skrev den 3 februari 1929:
”I våra dagars filmväsen
är judendomens andel så oerhört utslagsgivande, att för
kristna företag endast en mycket liten procentsats blir över.” |
|
|
|
|
|
|
Judarna vid börsen.
Vid Berlins börs voro judarna
representerade i styrelserna och utskotten på följande sätt: |
|
|
|
|
|
|
| Värdepappersbörsen |
69% judar |
| Varubörsen |
75 |
| Fastigheter |
80 |
| Metallbörsen |
83 |
| Säsonghandel |
83 |
| Statliga kursnoteringar |
87 |
|
|
|
|
|
|
| År 1928 offentliggjordes
namnen på alla de judar, som innehade mer än trettio kontrollrådsbefattningar.
Därvid visade det sig, att femton judar hade ”erövrat” sammanlagt
718 befattningar. |
|
|
|
|
Judarna inom förvärvslivet.
P.g.a. den statistik som offentliggjordes
den 16 maj 1925, blev det uppenbart, i vilken påfallande hög
procentgrad judarna lyckats erövra ledande och oberoende befattningar.
Av denna statistik framgår även, i vilken ringa grad judarna
voro företrädda inom befattningar där ett hårt arbete
krävdes. Av 1.000 inom förvärvslivet anställda voro
inom industrin i Preussen i ledande och oberoende ställningar 10 judar
mot endast 5 icke judar.
I gruppen för arbetare och lägre
tjänstemän kommo emellertid på 1.000 anställda endast
5 judar mot 30 icke judar. Inom handel och transportväsende däremot
stod 31 judar mot 3 icke judar.
Särskilt anmärkningsvärt
blev detta ojämna förhållande genom den statistik, som
vid samma tid företogs i städerna Berlin, Frankfurt/Main, Köln
och Breslau. Här rörde det sig om fördelningen av inom industri,
handel, förvaltning och hälsovårdsväsende anställda
judar. Alla dessa grupper visade samma ojämna förhållande,
vilket följande uppställning visar. Av 100 inom handelsbranschen
anställda judar utövade dessa följande verksamhet: |
|
I ledande och oberoende ställningar |
Som arbetare eller lägre tjänstemän |
| Berlin |
94,4% judar |
2,4% judar |
| Frankfurt/Main |
48,9 |
1,9 |
| Köln |
49,6 |
2,9 |
| Breslau |
57,1 |
1,8 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Judarna inom politiken.
Med särskild stor iver vimlade
sig judarna om att vinna de stora arbetarmassorna. Detta lyckades dem genom
den marxistiska läran, vars skapare var juden Marx, vilken ursprungligen
hette Mardochai. Grundaren av det socialdemokratiska partiet var juden
Lassalle. Det oavhängiga socialistpartiets grundare voro ävenledes
judar. Så är också förhållandet i det kommunistiska
partiet, vilket uteslutande ledes av judar. Judarna ägde vidare pressen
och sutto som ledare för de politiska partitidningarna och framför
allt voro de företrädda i de olika partifraktionerna. År
1928 sände det socialdemokratiska partiet 39 ledamöter till riksdagsutskotten.
Av dessa voro 38 judar. Av lärarna vid arbetarbildningskurserna voro
81% judar. Dessa voro specialister på den marxistiska läran.
Judarna inom högre statsämbeten.
Efter sammanbrottet år 1918
lyckades judarna framtränga till statens högsta ämbeten.
Vid rikskonferensen, som hölls den 20 november 1918, uppträdde
följande judar som representanter för de olika delstaterna: Hirsch,
Haase och Herzfeld för Preussen; Eisner för Bayern; Lipinsky
och Gradnauer för Sachsen; Heimann för Württemberg, Haas
för Baden. I revolutionsregeringen 1919 sutto judarna Haase, Cohn,
Herzfeld, Schiffer, Bernstein, Preuss, Cahen m.fl. Juden Preuss fick i
uppdrag att utarbeta den tyska författningen. I alla delstatsregeringarna
såväl som i städernas förvaltning förskaffade
sig judarna vid samma tid ett avgörande inflytande och från
dessa positioner framträngde de vidare till rikets, delstaternas och
kommunernas totala förvaltning. Den engelska tidningen ”Daily Mail”
skrev den 10 juli 1933:
”Tyska folket har mer och mer råkat
under folkfrämmande uppkomlingars herravälde. Det fanns till
slut i Tyskland tjugo gånger mer judiska regeringstjänstemän
än före kriget. I den tyska förvaltningens alla nyckelställningar
inträngde obemärkt judendomens representanter.”
Verkan och motverkan.
Hand i hand med denna smygande erövring
genomsyrades det tyska folket med det kommunistiska giftet, vilkets spridande
voro de judiska invandrarna. Folkets moral undergrävdes, och begreppet
ärlighet i handel och vandel förhånades av de judiska storsvindlarna
och millionbedragarna. Det räcker med att påminna om de judiska
storsvindlarna Iwan Kutisker, bröderna Barmat och bröderna Sklarek,
vilka tillsammans förskingrat över 100 millioner guldmark av
statens medel. Besticklighet, osedlighet och korruption inträngde
förhärjande i det offentliga livet. Detta ledde till de tyska
massornas vilseföring. Riksdagshusbranden i februari 1933 skulle vara
signalen till den sedan många år tillbaka förberedda judisk-bolsjevistiska
omstörtningen. Vid denna tid stod det tyska folkets öde på
knivseggen. Att tyska folket då förskonades från blodbad
och elände, har det att tacka sin räddare Adolf Hitler. Men världshetsens
trumslagare framställa honom som omänsklig. Ett bevis för,
huru mild och hänsynsfullt han gick fram, bevisar den lag, som antogs
den 7 april 1933, för rekonstruktion av den tyska tjänstemannakåren.,
där de två väsentligaste bestämmelserna (§3)
lyda:
”Tjänstemän, som icke äro
av arisk härstamning, skola pensioneras, så vitt det ej rör
sig om hederstjänstemän.
Denna bestämmelse gäller
icke för tjänstemän, vilka redan före den 1 augusti
1914 varit tjänstemän, eller sådana, som under världskriget
vid fronten ha kämpat för Tyska riket eller dess förbundna,
eller vilkas fäder eller söner ha fallit i världskriget.”
De judiska tjänstemännen
blevo således ej kastade på gatan, utan pensionerades, d.v.s.
att till dem utbetalas samma pensioner, som till varje annan tjänsteman
för samma tjänst.
Den judiska färdigheten att
armbåga sig fram.
Svurna fiender till tyskheten ha
gentemot de förut omnämnda siffrorna anfört, att judarna
således måste vara tyskarna överlägsna. I konsten
att armbåga sig fram stämmer detta fullkomligt. Judarna ha ett
utpräglat sinne för rasrenhet. Hade tyskarna hållit samman
likadant, som judarna alltid gjort, då hade det exempelvis ej blivit
möjligt, att som skett i Berlin, av 263 stadsläkare 173, alltså
runt 70%, varit judar.
Den berömde norske författaren
Knut Hamsun yttrade om judarnas framträngande i Tyskland bl.a.:
”Tänk Eder det fall, att judarna
ägde ett eget stort rike, och att tyskarna hade inträngt där
och så småningom slagit under sig allt och allting på
alla områden. Jag tror, att judarna då öppet skulle uppresa
sig mot detta.”
En ledande judes bekännelse.
Den kände judeledaren i Bukowina,
dr Manfred Reifer, har i den judiska tidningen ”Czernowitzer Allgemeinen
Zeitung” i september 1933 offentliggjort en uppsats över de i Tyskland
boende judarnas ödesfråga. Han tillstår däri: ”Under
det att stora delar av tyska folket kämpade för bibehållandet
av sina seder, uppfyllde vi judar Germaniens gator med vårt skri.
Vi skrevo i pressen jul- och påskartiklar, och framdukade för
det tyska folket deras tro efter vår egen anrättning. Vi lekte
med det tyska folkets heligaste känslor och förhånade allt,
vad nationen förnimmer heligt.”
Den 29 maj 1934 vände sig den
parisiske tidningen ”Ami du Peuple” mot de från Tyskland kommande
judiska flyktingarnas förehavanden. Tidningen skriver:
”Dessa människor ha flytt från
Tyskland, emedan de ha försökt att dränka landet i eld och
blod, i det att de ville föra det till omstörtning och borgarkrig.”
Amerikanske handelskammarens president
i Berlin, mr E. B. Peirce, förklarade med anledning av en under de
sista dagarna i maj avhållen konferens, att man i dag icke skulle
ha kunnat tala om några ordnade förhållanden i Europa,
om ej Tyskland hade räddat Europa från bolsjevismens fara.
Ur Nordiska Rikspartiet Bulletin,
1997 |