...Vänsterns dubbla budskap/förtrycket hårdnar/Leni hädangången...
Vänsterpartiets och Miljöpartiets nej till EMU ger dubbla budskap till
människor. Dels säger de att de vill ha ett samarbete mellan suveräna
nationer, men när man studerar deras budskap närmare så talar de om att
"riva EU-muren mot omvärlden". Miljöpartiets ungdomsförbunds ordförande
Gustav Fridolin har uttalat sig positiv till en världsvaluta. Europa räcker
inte för nykommunisterna, de vill ha hela världen. Det lyssnar tydligen inte
på sin ideologis förgrundsgestalter, såsom Leo Trotskij (Bronstein) som
uttryckte sig i boken "Bolsjevismen och världsfreden" på detta sätt:
"Proletariatets uppgift är att skapa ett större fosterland med större
motståndskraft. Ett Europas Förenta Stater, som ett steg mot Världens
Förenta Stater". Nej, V och MP är ivrigare än sina värsta
massmördarideologer! Nej "EU bygger murar - låt hela världen va' mé".

Socialchefen i Ljungby kommun, Leif Sjöholm, vill att människor ska kunna
vräkas från sina bostäder om de har regimkritiska symboler synligt i hemmet.
Tidigare har regimen godkänt förtryck genom att regimkritiker ska kunna
sparkas från sina arbetsplatser, sparkas ur facket, berövas bankkonton,
vägras ta försäkringar, förvägras utbildning och nu ska man inte heller få
ge uttryck för sina åsikter ens i sin egen bostad om denne Leif Sjöholm får
som han vill. Går detta svenskfientliga krav igenom i Ljungby lär vi få ser
fler vräkningar i framtiden.

Den tyska regissören och filmaren Leni Riefenstahl har avlidit i sömnen på
natten den 8 september, vid 101 års ålder. I sin ungdom var Leni dansös, och
hon medverkade i flera konstnärligt vackra bergsfilmer. Adolf Hitler såg en
av hennes filmer, och blev betagen. Han bad henne att filma en dokumentär om
partidagarna i Nürnberg 1934. Motsträvigt gick Leni Riefenstahl med på
detta, och filmen blev ett mästerverk med samma namn som namnet på
partidagarna detta år, "Triumph des Willens". Till Berlinolympiaden 1936
blev Leni tillfrågad av olympiska kommittén om att göra en film om
olympiaden. Det resulterade i två otroliga mästerverk som tog två år att
färdigställa. Efter kriget föll Riefenstahl i onåd hos segrarmakterna, men
det fick henne inte att sluta sin karriär. Leni Riefenstahl begav sig bl.a.
till Afrika där hon fotograferade som gäst hos nuba-stammen. Hon började
även dyka och filma under vattnet, något hon höll på med tills hon var över
90 år! Hon kände sig pigg ända till slutet, och vid sin 101-årsdag funderade
hon på att börja dyka igen. Men det blev inte så, och åldern tog ut sin
rätt. Leni Riefenstahl bad aldrig om ursäkt för att hon filmade under Tredje
Rikets dagar. Varför skulle hon? Det var ju den tiden, och hur skulle hon år
1934 veta att Tysklands fiender skulle vinna kriget? Hennes styrka att inte
börja gräma sig och som så många andra börjat piska sig själv med
masochistisk ånger, men istället fortsätta filma och arbeta som hon alltid
gjort, gör henne till en kvinna, väl värd att beundra!

P, 11 september 2003

 <---Tillbaka