...Kommentarer angående hetsen mot patrioter i massmedia....
Trots säkert förtret kan och kunde inte Nordiska Rikspartiet NRP inräknas bland kriminalitet och våldsverkare, men i stället för att konstatera detta och helt utelämna NRP i det stora pressuppbådet valde man följande åsnesparkar:

"...BSS. Finns inte längre. Var en sammanslutning av bland andra personer från det slumrande Nordiska Rikspartiet..."

"...Nordiska Rikspartiet. Avsomnat nazistiskt parti som hyst flera äldre nazister under decennier efter andra världskriget när nazismen i stort sett var obefintlig i Sverige..."

Även så sant kampen för Sveriges återerövring kräver en strategi som heter "verka utan att synas" - och kan vara synonymt med NRP under 1990-talet, kan man fråga sig OM vakentillståndet är så väldigt stort hos journaljerna, som de vill påskinna inför allmänheten, när man läser sådant påstående kring den s.k. kartläggningen!!!

Den 30 november 1999, Karl XII:s dödsdag som också betydde slutet för det svenska stormaktsväldet gör dags- och kvällspress med bas i Stockholm det heroiska "storsvenska" initiativet att förklara gemensam front mot vad de kallar "det nazistiska hotet som vill förgöra den svenska demokratin", dvs "ett hot" som vill ses som ett hinder mot Sveriges och dess folk vidare marsch mot undergång och utplåning så som vi en gång 1718 förlorade vår ställning i världen som stormakt.

Tydligen hotar "nazisterna" demokratins målsättning låta Sverige under det kommande seklet gå under som homogen, nordlig folkras med nordisk kultur, civilisation och religiös trosbekännelse.

I detta folk- och landsförrädiska värv hänger den samlande pressfronten ut ett antal personer, många ungdomar med både mindre och grövre förbrytelser på sitt samvete och presenterar dem alla som de tongivande ledarna för nazismen i Sverige som hotar denna underbara demokrati.

Det är ett faktum under alla tider, att när folket ser och inser bristerna i samhällets inre tillvarelse ser de makthavande till att få medborgarnas ögon åt andra håll. Många nationsledare har under historians gång valt att vända folkens blickar utanför gränserna och gått i krig mot grannfolken. Så djärv är ju dock inte den mjäkiga svenska demokratin. På den fronten är man ljum och feg som det anstår en sann demokrat.

Det finns ju heller ingen yttre fiende att åberopa bevars och en stark försvarsmakt överensstämmer heller inte med en demokrati och därför är avrustningen i full gång på tröskeln till det nya seklet.

MEN dummokraterna fann en s.k. inre fiende och det är som sagt de farliga nazisterna och må nu medborgarna glömma alla de hemska dåd som varje dag, för att inte säga dygn, som begås av "de nya svenskarna" invandrarna från världens alla hörn. Glöm tiderna när du vågade åka tunnelbana vilken tid på dygnet som helst. Glöm bort att svenska ungdomar dagligen rånas och misshandlas av invandrarungdom. Glöm städer som exempelvis Malmö, som en gång var en svensk stad, men nu är till 40 % en invandrarstad med befolkning från kontinenter och länder vi för bara några tiotal år tillbaka inte ens visste fanns. Glöm alla Stockholmsförorter som exempelvis Vällingby som en gång var genuina svenskbefolkade områden, men som nu är "rena" invandrargetton, fyllda av brottslighet, otrygghet och vanmakt.

Glöm problemen i skolorna. Glöm butiksrån, narkotikahandel, prostitution och glöm uppgörelserna mellan de många invandrargrupperna ofta i blod och våldsamheter.

Vänd all din uppmärksamhet mot de "hemska nazisterna som hotar detta samhälle".

Jag vet ju inte hur pass stor rörlighet det förekommer i hjärnan hos en exempelvis på nåder av Bonnierhuset godkänd chefredaktör, men kunde man tänka sig, att en sådan liten ståndaktig lakej hade fantasi nog att fatta det i ,vårt så underbara demokratiska land också förekommer att de personer som inte ser välsignelsen med samhället som det är, utan vill protestera utan att för den skull varken vara kriminell eller s.k. nazist också har ett helvete i tillvaron. Personligen är undertecknad ingen nazist:: jag är nationalsocialist och har stått för min övertygelse hela mitt liv. Jag har varken misshandlat människor eller djur. Jag har blott hävdat min övertygelse om att vara nationellt och socialistiskt övertygad och med den övertygelsen grundade jag NORDISKA RIKSPARTIET och dess tidningar. Jag skall inte här tråka någon med att berätta om all den förföljelse jag på grund av detta ställningstagande fått lida från det s.k. demokratiska samhället och all dess press följeslagare och gelikar. Så ock min familj, mina barn osv.

Jag vill inte tråka någon med det men det räcker för att jag känner mig minst sagt spyfärdig när jag läser den demokratiska heroiska tidningsutgivningen där detta demokratiska avantgarde talar om förföljelser.

Vore jag hatisk skulle jag bara jubla åt allt det som skett mot dessa "så goda demokrater", men jag vill inte sjunka så djupt!

Som grundare och ledare av Nordiska Rikspartiet kan jag ju vara tacksam över att den stora satsningen på gemensamutgivningen förklarar NRP både avsomnat och dött. Undrar blott varför man då över huvud taget nämner Nordiska Rikspartiet. Möjligen beror det på att Nordiska Rikspartiet är livs levande men ej kan blandas in i den s.k. kriminella nazism som refereras. Då väljer man dödförklaring och kan ändå på så sätt nämna NRP i sammanhanget. NRP har under 90-talet valt att samarbeta med organisationer som arbetar ute på fältet med uppmarscher och torgmöten ss NS FRONT. I NRP-pressen liksom i övrig NS-press annonserar vi gemensamt OM i vår press, våra Internet jämte alla andra kontakter. Det betyder ingens död eller slummer.

Tidigare när alla drog åt var sitt håll; demonstrerade, skrev och agiterade hette det hos våra motståndare hur ”splittrade vi var”. Nu är tydligen trösten att förklara hädanfärd.

Alltså arbetar vi vidare!

Göran Oredsson

 <---Tillbaka