14.
Den 14 januari 1933 bildas Nationalsocialistiska Arbetarepartiet under ledning av Sven-Olov Lindholm av utbrytare från Svenska Nationalsocialistiska Partiet. "Lindholmarna" kom att symbolisera den svenska nationalsocialismen under hela 30- och 40-talet och deras program och anda inspirerar än idag unga frontkämpar över hela Norden.

30.
Den 30 januari är en historisk dag. Kvällen den 30 januari 1933 var en råkall vinterkväll i Berlin. Människorna stod väl påpälsade i sina rockar och kappor längs med Unter den Linden. Stormavdelningar med facklor i nävarna marscherade upp under Brandenburger Tor. Det var kallt i luften, men människorna var varma inombords. Glädjen strålade från tusenden av par ögon. Kvinnor grät och män höjde sina högerarmar i en ståtlig hälsning. Den 30 januari 1933 är en historisk dag. Denna dag fick Tyskland en nationalsocialistisk riksregering under rikskanslern Adolf Hitler! Över en av Europas mäktigaste stater hördes jubelropen och klirret av kätting som föll till marken denna kväll. Ett folk stod upp. Ett folk var fritt! Facklan var tänd till frihetskamp över hela Europa, i Europas stater tändes nu hoppet på nytt om en rättvis och frihetlig framtid!

8.
Den 8 februari 1903 föddes Sven Olov Lindholm, ledare för Svensksocialistisk Samling.

13.
FÖRINTELSEN!
13 februari minns vi Döden. Klockan 21.53 på kvällen den 13 februari 1945 inleddes den totala förintelsen av den gamla kulturstaden Dresden i Tyskland. De brittiska och amerikanska terrorbombarna, 796 respektive 300 till antalet, släppte på några få timmar 2600 ton bomber över staden, varav hälften var brandbomber. Här fanns då ej blott stadens egna invånare, utan också hundratusenden barn, kvinnor och män - flyktingar - som flytt till staden undan den anstormande Röda arméns blodbestänkta hejdukar. Dödstalen kan räknas i hundratusenden!

"Men om de västallierades allt överskuggande förbrytelse mot såväl humaniteten som krigets lagar har ingen behövt vara okunnig. Under krigets sista år underhölls vi flitigt från allierat håll om resultaten av massbombningarna av de tyska städerna. Man skröt över den förintelse man lyckats åstadkomma i den västliga världens kulturcentrum. Man njöt av den skräck och de lidanden man lyckats tillfoga dessa städers "nazistiska" innevånare. Man teg med att under detta ord "nazistisk" även måste innefattas kvinnor och åldringar, vilka aldrig tagit del i någon politisk verksamhet och voro lika politiskt ointresserade som civilbefolkningen i varje annat land. En skändlighet utan motsvarighet är det att man ej heller lät sig hindras av hänsyn till de hundratusentals barn, som nu dödades eller stympades genom militärt betydelselösa terrorbombningar. En namnlös förtvivlan, en skräck utan gräns och en outhärdlig smärta blev det sista intrycket av deras korta vistelse i denna värld."
Nysvenska Rörelsens nyhetsbrev Nonkonform nr 59, februari 2005.

25.
Den 25 februari 1909 föddes Per Engdahl, ledare för Nysvenska Rörelsen.

13.

Finland stod ensamt. Sedan den 30 november 1939 hade det lilla folket vid norra Europas gräns mot Asien hållt stånd på den post ödet och historien satt åt dem att vakta, och som de också med livet värnat genom århundradena. Denna dag, den 13 mars 1940, halades fanorna på halv stång. Sorgflor täckte fönster liksom folkets kläder. Sovjetryssland hade genom våld och brand tilltvingat sig en sjundedel av det lilla folkets livsutrymme. Hela Karelska näset måste avträdas, och nära 100.000 män och kvinnor av nordisk stam började evakuera mot väster och de ännu fria delarna av riket. Vinterkriget var slut. Trots hjälp från frivilliga från bl.a. Sverige kunde Finland inte hålla stånd längre. Detta var de första smärtsamma yttringarna av det gamla Kultureuropas undergång...

23.
Italien 1919. Av segrarna i kriget blev intet annat än korruption, folksöndring och kommunistisk agitation. Nationella värden trampas i smutsen. Krigsinvalider hånas och bespottas. Röda garden organiseras, fabrikerna besättas. Alla ideella värden hånas, all ordning brytes ner. Ur detta jäsande kaos föds fascismen. Till Milano samlas ansvarstagande människor för att sätta upp ett motstånd mot samhällsförfallet. De är 140 människor som den 23 mars 1919 grundar det första fascio italiano di combattimento, det första fascistiska kampförbundet.

6.
För att återställa lugn och ordning i det av inbördesstrider och oro sönderfrätta Jugoslavien tvingas Tyskland med de förbundna Italien och Bulgarien den 6 april 1941 intervenera i detta land. Då den brittiska ockupationsstyrkan i Grekland utgör ett ständigt hot mot den fria världens folk låter Tyskland även sina trupper gå in i detta land för att stävja denna oroshärd och befria det grekiska folket från det brittiska förtrycket.

9.
Den 9 april 1940 inleder tyska trupper befrielsen av Norge och Danmark. I de båda länderna möts befriarna av de lokala nationalistpartiernas tacksamhet och jubel. Det liberala styret i Danmark kapitulerar omedelbart medan de samvetslösa krigshetsarna vid Norges roder bjuder befriarna motstånd, alltmedan den norska statsmannen Vidkun Quisling manar sina landsmän till lugn och ordning. Hans fredsbudskap möts i vanlig liberal ordning av kulor och bomber.

14.
Den 14/4 1942 stupade i Finland Gösta Hallberg Cuula, SSS' propagandachef och officer i finska armén under vinterkriget och fortsättningskriget, vari han miste ena ögat. Sverigefinnen Gösta Hallberg Cuula var ansedd som Sveriges bäste soldat under sin tid. På bilden hedra några svenska patrioter hans minne genom en manifestation vid frihetshjältens gravvård på Norra Kyrkogården i Stockholm. Gravinskriften lyda: "Till de stupade kamraternas erinran reste frontsoldater ur Sveaborg ur SSS stenen där deras främste vilar."

60 år sedan Gösta Hallberg-Cuula gav sitt liv för friheten

20.
Den 20 april 1889 såg de tyska nationalsocialisternas ledare Adolf Hitler för första gången denna världens ljus. Det skedde i den österrikiska staden Branau am Inn.

Miljoner människor har därefter firat denna dag, så även svenskar. En av de framstående av vårt folk,  Nysvenska Rörelsens ledare Per Engdahl, skriver så här i tidningen Vägen Framåt av den 23 april 1944:

"Torsdagen den 20 april fyllde det nationalsocialistiska Tysklands ledare rikskansler Adolf Hitler 55 år. Vad vi äro skyldiga den man, som för oss står som symbolen av det bästa vår värld frambragt, kunna vi ej uttrycka med några fattiga ord. Vi kunna idag endast hylla Adolf Hitler som den av Gud sände till Europas räddning. Och med hela den fanatism, som är den nysvenska socialismens egen, skola vi skrida till verket för att slå ner judendom, bolsjevism och demokrati inom Sveriges gränser och därmed skapa förutsättningar för en ny och bättre socialistisk ordning i vårt fosterland. Vår rörelse kan idag hylla Tysklands Ledare som garanten för folkgemenskapens Europa! För oss, de svenskaste bland svenske, finns det intet alternativ än en tysk seger i denna ödeskamp. Det bekänna vi frimodigt och utan baktankar. Vi har valt sida."

24.
1903 föddes den spanska falangens legendomspunna ledare José Antonio Primo deRivera. Det tyska regimkritiska musikbandet Hauptkampflinie ger honom här sin beundrande eloge:

Du warst der Gründer einer Ideologie
Das war es, was man dir nicht verzieh
Du wurdest verhaftet, verurteilt und exekutiert
Die roten Horden verwüsteten das Land
Unschuldige stellte man an die nächste Wand
Nicht Vernuft, sondern der Wahnsinn hat damals regiert

José Antonio Primo deRivera
Du warst der Revolution aller hellstes Licht
Und sind doch schon so viele Jahre vergangen
José Antonio, wir vergessen dich nicht

Als der rote Terror begann
Standest du auf und zogst das Blauhemd an
Damit alle sehen, was du bist
Ein Mann der zu seinem Volke steht
Der, der Konfrontation nicht aus dem Wege geht
Ein stolzer Soldat und Falangist

Deine Gefolgschaft war treu bis in den Tod
Sie trugen die Fahne rot/schwarz/rot
Und viel zu viele gaben iht Leben hin
Zwar zerschlug man nach Jahren die roten Heere
Doch vergaßen sie zu schnell deine wahre Lehre
Das nimmt deinem Tod jeden Sinn

Oben in den Bergen von Madrid
Steht ein Denkmal, das man schon von Weitem sieht
Dort liegen die Toten des Bürgerkrieges zur letzten Ruh'
In der Totenhalle im Fackelschein
Stehen zwei Worte eingemießelt in Stein:
José Antonio - dort liegst du

26.
95 år hann Sven-Olov Lindholm bli, innan han avled den 26 april 1998.

27.
På en holme i Hjälmaren står en minnessten rest någon gång på 1800-talet över den händelse som enligt sägnen ska ha hänt här den 27 april 1436. Här hade de svenska fria männen och kvinnornas ledare rikshövitsman Engelbrekt Engelbrektsson gjort halt för natten, då han brutalt överfölls och mördades av en utsänd adelsman. Engelbrekts sociala och nationella befrielsekrig ogillades av den internationella överklassen.

28.
Efter att Benito Mussolini fängslats under ett flyktförsök till Schweiz förs den forna italienske laglige ledaren den 28 april 1945 till Milano där han skändas och bespottas av pöbeln varefter han skjuts, hängs upp i fötterna och blir till allmänt åtlöje.

30.
Sedan den 16 april hade den fientliga offensiven mot rikshuvudstaden pågått. Bolsjevikerna närmade sig nu Wilhelmstrasse och regeringskvarteren. Fanatisk Hitlerjugend, Volkssturm och Waffen-SS fortsatte ännu kampen för frihet trots det hopplösa läget. Då tiden hade hunnit till den 30 april 1945 gjöt det tyska folkets ledare Adolf Hitler hjältedöden vid det heroiska försvaret av rikskansliet i Berlin.

I dag för 54 år sedan - 30 april 1999

1.
"Ära arbetet - högakta arbetaren!"

Som ett av de första staterna i världen gör 1933 det nationalsocialistiska Tyskland den 1. maj, arbetarnas dag, till nationell helgdag.

Fredrik Böök, som var i Tyskland på resa denna dag, ger här sin intressanta reseskildring:

"Valborgsmässoaftonen hade varit vacker och varm, och på majmorgonen väcktes man tidigt av de klara, ljusa goss- och flickrösterna, som trängde in genom de öppna fönstren. Sjungande tågade de genom gatorna på väg till Lustgarten, där Hindenburg skulle tala till dem. De som hade lång väg dit måste ha satt sig i marsch redan vid gryningens första strimma. Men frågade man föräldrarna, om barnen varit svåra att väcka, fick man till svar, att de legat vakna hela natten av glädje och spänning. Berlin var i festskrud med flaggor och grönt, och över gatorna voro spända dukar med manande inskrifter: Ehret die Arbeit, achtet den Arbeiter! Für den deutschen Socialisrnus! Führer befiehl, wir folken! Marxisterna voro verkligen slagna med sina egna vapen, klasskampens dag var med några säkra handgrepp förvandlad till arbetets dag, och den hos alla massor slumrande lusten att marschera, att sjunga, att genombävas av kollektiva stämningar fick här sin fulla tillfredsställelse, utan hämningar och skrankor och ståndsmotsatser. Att samhörighetskänslan hos det arbetande folket fick ett påtagligt uttryck var pedagogiskt riktigt, och det predikades icke för döva öron, ty om det är någonting som blivit inskärpt av de ekonomiska kriserna, av de senaste årens fruktansvärda erfarenheter, så är det att hela folket, oberoende av åsikter och samhällsställning, befinner sig i samma båt och delar samma öde...

...I Lustgarten talade icke Hitler, han nöjde sig med att utbringa ett leve för Hindenburg, vilket icke var utan sina svårigheter, ty så snart han trädde upp, brast jublet löst och lät honom knappast komma till ordet. Men sent på kvällen gjorde han sitt dagsverke ute på Tempelhofer Feld, inför en folkskara, som fyllde flygplatsen likt ett ändlöst svallande hav och av de sakkunniga uppskattades till halvannan million människor. När man stod uppe på tribunen, nådde blicken ingenstädes till havets strand. Det var mer än imponerande, det var skakande. Människoskarorna hade till stor del varit på väg till mötesplatsen sedan den tidiga morgonen, och många av dem nådde icke sina hem förrän nästa morgon grydde. Det var icke ett förstamajmöte, det var en manöver, en mobilisering, ett fältåg; vad som bredde sig framför ens blickar i ljuset av tusentals strålkastare, i ett moln av damm, som vårnattens bleka stjärnor icke alltid förmådde genomtränga, var den tyska miljonarmén, organiserad, disciplinerad, till stor del uniformerad, plikttrogen, glad, sorglös, lycklig över att få gå upp i en av de stora kollektiva kraftyttringar, som massjälen törstar efter och som för den tyska massjälen är salighet utan namn. En ohjälplig individualist ur den gamla förtorkade liberalistiska tidsåldern kunde icke låta bli att känna sig ängslig och illa till mods. Vad skulle inträffa, om en panik bröt ut i detta människohav? Min vänlige följeslagare försäkrade mig leende, att ingenting skulle komma att inträffa och att i händelse av någon fysisk katastrof allting var förutsett och alla säkerhetsrnått träffade. Men det var egentligen icke tanken på mitt eget skinn som oroade mig. Runt omkring mig på tribunen sutto de utländska diplomaterna, och man tyckte sig kunna urskilja ett eftertänksamt drag på mer än ett ansikte...

...Någonstans i dessa trakter går den linje, som skiljer mästerskapet från naiviteten inom den tyska propagandan. Naiviteten är i släkt med lojaliteten, och det finnes obegränsade tillgångar av lojalitet även hos det agiterade och entusiastiska tyska folket. De vapenlösa finna leken ofarlig just därför att de i grunden äro fredliga och godmodiga. Det fanns inga rytande passioner, inga avgrunder av hat hos millionarmen på Tempelhofer Feld. Icke heller den nationella revolutionen har rört upp de brutala lidelserna hos tyskarna, och sådana scener, som den franska och den ryska revolutionen erbjuda på vilken sida man än öppnar i historien, sakna motsvarighet i Tysklands hävder. Hur länge och ivrigt skulle man icke få söka, innan man hittade något som liknade spontant främlingshat i den tyska historien och det tyska samhället! Icke en ond blick, icke ett ovänligt ord mötte någon av de utländska diplomaterna, och privilegierade främlingar blevo överallt tjänstvilligt och artigt släppta genom kordonger och spärrkedjor, som höllo de infödda i fångenskap. Den franska ambassadens bil råkade av ett misstag vara kvar sedan alla fördämningar brutits, den kilades in i folkmassorna och fick dröja flera timmar, innan den kunde frigöras ur trängseln. En fransk politiker, som befann sig i bilen, har vittnat, att han under hela denna karantän icke kunde iakttaga annat än hövlighet och tillmötesgående hos omgivningen. Det är en sida i den tyska nationalismen, som i rättfärdighetens namn skall hållas klart i minnet och strykas under. När främlingarna samlade sig som korpar för att frossa på inflationens Tyskland, möttes de aldrig av otålighet eller hätskhet; tyskarna voro kloka och rättvisa nog att inse, att landets nöd icke var individernas fel. Marken föll till en billiondel av sitt värde, utan att förtvivlan slog över i förbittring. »Der Herr ist Ausländer?» Det lät alls inte hotfullt. När däremot francen gått ner till femtedelel1 av sitt värde, flögo stenarna genom fönstren till amerikanarnas bilar på Paris' bulevarder. Det är visst icke oförklarligt. Men det andra sättet, det disciplinerade lugnet, är också sympatiskt.

Det kom fram i sin vackraste form, då Goebbels talade den första maj på Tempelhofer Feld och berättade, att det fallit några droppar malört i glädjebägaren: sju bergverksarbetare i Essen hade förolyckats, och han uppmanade de närvarande att hedra de dödas minne genom en minuts vördnadsfull tystnad. Goebbels' klara, tydliga röst nådde genom högtalarna ut till de fjärran trakter, där den i elektriskt ljus badande tribunen syntes som en ljuspunkt vid horisonten, medan människorna på tribunen och talaren själv voro mikroskopiska, osynliga för ett oväpnat öga. Men med underbar snabbhet sjönk sorlet bort, stillheten föll över havet, en och en halv million människor stodo orörliga, det blev så tyst, att man hörde de elektriska båglamporna susa. Det var gripande, och dagens lösen: Ehret die Arbeit, achtet den Arbeiter, kändes i denna högtidliga minut som en full verklighet.

Den mötte en likaså med full kraft i Adolf Hitlers tal. Man kan lämna det politiska innehållet åsido; brösttonen i hans bekännelse till det arbetande tyska folket var uppriktig och äkta."

4.
Den 4 maj 1994 avlider Nysvenska Rörelsens grundare och ledare, ideologen Per Engdahl.

7-8.
Tyskland kapitulerar den 7 maj 1945. Den allmänna och villkorslösa kapitulationen träder i kraft den 8 maj 1945 klockan 23.00 GMT. Bakom denna tragiska händelse står den av Adolf Hitler utnämnde efterträdaren på Führerposten, storamiral Karl Dönitz. Ovetande om Adolf Hitlers sista önskan om att Riket skall fortsätta frihetskampen in i det sista andetaget, ser han sig tvungen att uppgiva kampen, då resurserna är uttömda och all utsikt till seger är slagna i spillror. Genom Flensburgradion tillkännager Dönitz:

"Kamrater!... Vi har förflyttats tusen år tillbaka i tiden. Landområden som har varit tyska i tusen år har fallit i ryssarnas händer... Trots dagens fullständiga militära sammanbrott är vårt folk olikt Tyskland av 1918. Det har ännu inte splittrats. Vare sig vi vill skapa en ny form av nationalsocialism eller vi rättar oss efter de livsformer som påtvingats oss av fienden måste vi förvissa oss om att den enhet som nationalsocialismen har skänkt oss bibehålls under alla omständigheter.

Våra personliga öden präglas av osäkerhet. Det har emellertid ringa betydelse. Vad som nu är av vikt är att vi på högsta möjliga nivå bibehåller det kamratskap oss tyskar emellan som uppstod under bombanfallen mot vårt land. Endast med hjälp av denna enighet blir det möjligt för oss att bemästra de kommande svåra tiderna, och enbart på detta sätt kan vi försäkra oss om att det tyska folket ska leva vidare..."

10.

Den 10 maj 1940 inleder Stortyskland befrielsen av sina grannfolk i väster, Nederländerna, Belgien och Frankrike. Överallt sluter de inhemska nationalisterna upp på de tyska hjälptruppernas sida för att driva ut diverse parasiter och patrask från sina länder.

10.
En som våndas över det europeiska inbördeskriget mellan Tyskland och Storbritannien är den tyske ledarens ställföreträdare Rudolf Hess. Därför beger han sig den 10 maj 1941 i ett ensamt jaktplan till England (hamnar dock i Skottland) för att genom detta ingripande få de engelska ledarna att ta reson och erbjuda dem fred. Engelsmännen svarar genom att spärra in fredsbudskapets budbärare och fortsätta aggressionerna mot Tyskland. Det allvarliga brottet att erbjuda fred skulle visa sig innebära livstids fängelse för Rudolf Hess, martyr för freden.

23.
Den lagliga tyska riksregeringen avsätts den 23 maj 1945 av de allierade ockupationsmyndigheterna. Riksministrarna med den av Adolf Hitler utnämnde Führern Karl Dönitz fängslas. De västliga kapitalisterna och de östliga kommunisterna inleder härmed sin totala maktutövning i Tyskland, som i praktiken genom detta upphör att finnas till.
 

Medlemmar av den tyska riksregeringen har tagits till fånga av britterna den 23 maj 1945. Här ses Speer, Dönitz och Jodl.

22.
Tidigt på morgonen den 22 juni 1941 inleder det Stortyska riket tillsammans med sina europeiska förbundna en av historiens största kraftmätningar, nämligen den mellan den asiatiska kommunismen och den europeiska nationalsocialismen. Redan från inledningsdagen av operationerna förklarar Führern att detta krig inte är ett krig som andra, då det är en kamp på liv och död mellan två oförsonliga världsåskådningar. Ett ödesslag ska utkämpas för Europas framtids skull.

Anledningen till att Führern tvingas fatta beslutet om att öppna upp den östra fronten innan operationerna i väster har slutförts, genom de tyska truppernas befrielse av Storbritannien, är att den sovjetryska krigsmakten rustar sig för krig, och dessa förberedelser kommer att ha nått sin slutfas våren 1942. Det gäller alltså att stämma bäcken i tid och på så vis förhindra att Europa överrumplas. Tidpunkten anses gynnsam för att krossa det väldiga Sovjetryssland och befria Östeuropas folk, och man räknar med att krigståget ska vara avklarat före vinterns inbrott.

25.
Trots de europeiska preventivåtgärderna mot Sovjetunionen den 22 juni 1941, anfaller detta land den 25 juni 1941 åter igen på mindre än två år det fredliga lilla landet Finland. Den finska riksledningen låter sig dock inte överrumplas av den kommunistiska aggressionen utan förklarar sig lojal med Tyskland och sluter från denna dag upp på detta lands sida i kampen för frihet och säkerhet i Europa.

18.
I Spanien reser sig den 18 juli 1936 ansvarstagande män och kvinnor mot den kommunistiska regimen i Madrid. Upproret leds av general Fransisco Franco. Falangisterna vinner fort terräng över hela landet, och deras led tätnar i takt med att fler och fler spanjorer sluter upp för att slåss för frihet från den röda terrorn.

20.
Alltsedan nationalsocialisternas maktövertagande i Tyskland 1933, har deras sociala politik och folkgemenskapstanke ogillats av den gamla förstockade aristokratin och överklassen. Reaktionärerna har i många år smidit ränker för att mörda ledaren och störta Tyskland i armod och nöd. Den 20 juli 1944 ser de sin chans, då greve Stauffenberg i sin tjänst bevistar ett Führerhauptquartiermöte i Führerns stabsläger i Ostpreussen. Adelsmannen Stauffenberg har med sig en portfölj innehållande en bomb, som detonerar strax efter att förbrytaren lämnat rummet. Ledaren och de flesta andra närvarande överlever mirakulöst. På kvällen och under de närmaste dagarna grips de sammansvurna våldsmännen, efter ett plikttroget och nitiskt arbete av säkerhetsstyrkorna. Brottslingarna får sedermera sitt rättmätiga straff.

29.
Benito Mussolini, den italienska fascismens ledargestalt och förgrundsfigur, föds den 29 juli 1883 i den lilla byn Predappio i Romagna. I en trakt där de sociala motsättningarna var stora lärde sig den unge socialisten Mussolini snart vikten av att bygga ett nytt Italien.

6-14.
Demokratien och "frihetslandet" USA fäller den 6 augusti 1945 en atombomb över den japanska staden Hiroshima och den 9 följs detta av ännu en över Nagasaki. De civila dödsoffren, kvinnor, barn, män, gamlingar, unga, fattiga, rika - alla ska utplånas i den demokratiska förintelsen av fiendefolken. Dödstalen räknas i hundratusental och strålningen skördar ännu några hundratusen åren efteråt. Japan kapitulerar den 14 augusti 1945, "övertalad" som man har blivit av demokratiens förträfflighet och "humanism".

17.
Efter att i 46 år ha suttit fängslad för det i en demokratisk världsordning allvarliga brottet att vilja mäkla fred mellan två broderfolk och få slut på ett världskrig, mördas fredsmartyren Rudolf Hess den 17 augusti 1987. Han var då ensam krigs- och politisk fånge kvar i Spandaufängelset i Berlin. Martyr för freden Rudolf Hess

19.
"Den vita bindelns revolution", Gustav III:s statsvälvning, gör slut på de korrumperade partistriderna och det utländska inflytandet i Sverige. 1772 har Sverige allt sedan 1719 styrts från Petersburg och London, adelsklassen har i riksdagen bollat nationens intressen självsvådligt och egoistiskt mellan sig, röstfiskandet har skett med hjälp av mutor från Ryssland och England. Den unge konungen Gustav vill inte längre se folkets liv i händerna på en galen aristokrati som säljer ut landet, utan med hjälp av de breda folklagren och en trogen krigsmakt griper han makten och avskaffar partisystemet.

1-3.
På morgonen den 1 september 1939 går Polen till angrepp mot Tyskland. Det tyska folket mobiliserar dock snabbt sina krafter för att slå tillbaka den grundlösa aggressionen, och de polska angriparna slås tillbaka in i Polen. Frankrike och Storbritannien, som varit de verkliga uppdragsgivarna bakom den polska militärjuntan, blir vid denna oväntade händelseutveckling förskräckta och förklarar därför Tyskland krig den 3 september 1939, vilket judarna proklamerat sedan 1933. Detta är upptakten till det s.k. andra världskriget, d.v.s. det andra försöket från de liberala demokratierna att krossa alla oliktänkande och fritt handlande stater och försöka med våld inlämma dem i ett imperialistiskt och förtryckande världsherravälde styrt av mestadels judiska bankirer.

15.
1935, mitt under partidagarna i Nürnberg, offentliggörs lagtexten som en gång för alla ämnar göra slut på det judiska utsugandet av det tyska riket. Lagen till skydd för det tyska blodet och den tyska äran samt Riksmedborgarlagen, de s.k. Nürnberglagarna, eller de världsberömda tyska renhetslagarna från 1935, stipulerar bl.a. att rasblandning är folkmord och att endast tyskar kan vara medborgare i Tyskland. Lagen är en kraftig markering om att det tyska folket vill leva och har rätt att leva.

24.
"Ian Stuart you were taken away, but they'll never silence what you had to say, 24-9th-93 engraved on my mind, we'll carry on your songs 'til the day that we die.", lyder det nationalsocialistiska bandet Squadrons hyllning till den moderna nationalistmusikens föregångsman Ian Stuart Donaldson. En man som genom sin prosa och musik väckt många slumrande vita till insikt och känsla för ras och nation. Den 24 september 1993 avled kämpen efter en bilolycka.

28.
Den 28 oktober 1930 bildar några studentkamrater i Uppsala Föreningen Det Nya Sverige, föregångaren till det som sedermera blev Nysvenska Rörelsen.

28.
Italien är år 1922 ett land nära inbördeskrigets rand. Kommunistiska grupperingar härjar fritt i städerna och på landsbygden. Som skydd för lag och ordning organiserar sig ansvarstagande hederliga arbetare och tjänstemän i fascistiska kampförbund. På kvällen den 27 oktober 1922 är läget akut. På den fascistiska kongressen i Neapel kräver kampförbunden att den fascistiska rörelsen skall sätta sig i rörelse mot huvudstaden. Detta är upptakten till den berömda Marschen mot Rom, som kröns med den fascistiska statens födelse.

6.
I försvaret av den protestantiska tron har den svenska hären under Gustav Adolf den store i flera år kämpat i Tyskland. 1632 står man vid staden Lützen, där svenskarna vinner ett stort slag, men där hjältekonungen Gustav II Adolf gjuter hjältedöden för vår tros frihet och rätt att leva.

20.
Denna dag år 1700 står det berömda slaget vid Narva i Estland, där den svenska undsättningshären med hjälp av utrbytarstyrkor från Narva stad och fästning slår en mångdubbelt större och väl fortfifierad rysk belägringsstyrka. I flera månader hade staden Narvas svenska garnision och befolkning vägrat kapitulera, utan hoppats på Riket i väster att komma till dess hjälp. I slutet av november är läget förtvivlat, men man fortsätter ändå kampen. Den glädje som måste känts då man så äntligen i fjärran kan höra mullret av kanonernas avskjutna svensk lösen måste ha varit obeskrivlig.

30.
Fienden har gått över gränsen! Gränsposteringarna beskjutas. Bombplanens mullrande dån över städerna, följda av visslandet då bomberna föll och krevaderna då sjukhus och skolor sprängdes bort. Kommunismen hade gått till aktion mot det lilla folket i norr. Detta lilla folk hade dock inte infekterats av kommunistisk sjukdom, utan mobiliserade alla sina krafter i denna Europas försvarskamp som skulle kallas Det finska vinterkriget. Den 30 november 1939 inledde Sovjetunionen fientligheterna och gick brutalt till angrepp.

30.
Året är 1718 då den sista av de svenska stormaktskonungarna, Carolus Rex den tolfte, stupar för Sveriges ära och storhet. Efter detta tar den s k frihetstiden vid i svensk historia, då adelsklassen med hjälp av främmande staters subsidier enväldigt kan styra Sverige.
 

9.
Natten till lördagen den 9 december 2000 tortyrmördas en sjuttonårig svensk pojke i Stockholmsförorten Salem. Han hade ett helt liv att se fram emot, men det slutade med avskuren hals i ett kallt dike - till följd av en hetskampanj i massmedia. Hans namn var Daniel Wretström och varje år högtidlighålls hans minne som en symbol för det svenskfientliga våldet bedrivet av främlingarna.